Inte ok

Jag behöver semester!!!! drömde mardrömmar inatt om att jag inte kommer få något jobb efter mina studier. Började morgonen med att smälla i foten, twice! Går och lägger mig och vilar och tänker att jag vaknat upp på fel sida och att det vänder. Drömmer mardrömmar om en karl som försöker ha ihjäl en!

Vaknar, går upp, gör i ordning mat och tror ni inte på tusan spaghettin hamnar på golvet i all hast?! Jag bävar redan nu för att sätta mig i bilen och köra till jobbet för några arbetstimmar. Denna dag har inte bådat gott hittills! Känner verkligen att en semester är på sin plats!

20140607-151314-54794265.jpg

20140607-151401-54841298.jpg

Planering inför resa

20140605-080001.jpg

Igår kväll hade jag så oerhört svårt att sova! Kom på att det bara var 3 hela dagar kvar innan vi åker. Innan vi åker härifrån och inte kommer hem på 4,5 veckor! Haha.. Åh gud som vi har längtat och tiden gått långsamt fram tills nu! Och så är vi snart här, helt otroligt.

Igår låg jag och bekymrat funderade på allt vi ska ha med. Mardrömmen är att inte få med oss något som vi verkligen behöver, då tänker jag i princip bara på Noelia. Vi klarar oss och kommer sannerligen inte råka ut för något men lilla Noee är man ju extra rädd om. Så nu på morgonen satte jag igång att inventera inför och se vad som finns och vad som behöver införskaffas. Gäller att gardera sig mot det mesta!

Sporter

20140523-094809.jpg

Jag och sambon har ju våra teorier och ambitioner! Haha.. Ibland har vi talat om sporter som vi velat att våra barn ska utöva eller iaf som vi vill Noelia utövar. Allt som oftast fastnar vi för simning, fotboll och någon slags kampsport. Varför just dem då?

För mig har simning varit självklart sedan jag var rätt liten, pappa har alltid skjutsat oss till träningen oavsett hur krångligt/bökigt/ointresserad/trött man varit. Men faktum är att jag alltid känner glädje och stolthet när jag tänker på simningen! Jag älskar vatten och har alltid varit bra på att simma.

Tänker många gånger på de tillfällen i skolan när de skulle kontrollera om man kunde simma och det alltid fanns barn som fortfarande hade armringar eller knappt tog sig fram i bassängen. De som efteråt stod kvar på kanten och fick information om att de skulle få extra övningstillfällen på skoltid för att bli bättre, tyckte verkligen synd om dem som fick stå där och skämmas.

För mig har det varit en självklarhet att kunna simma och det är bra men det är inte självklart i alla familjer. Sambon är relativt dålig på det och tycker själv inte det känns roligt pga just det. Kör han ett varv har jag hunnit 4-5 åtminstone. Därför tycker han också det är jätteviktigt att redan från början aktivt vara med barnen i vatten tidigt.

Fotbollen och kampsporten då? Eftersom Noelia är tjej och flickor tenderar att hamna i enmanssporter (bedömningssporter på individnivå) känns fotboll givet för att kunna utveckla lagkänslan samt att det är en oerhört nyttig sport. Hade jag haft en pojke hade jag varit mer tveksam till fotboll eftersom de inom herrsidan är så homofoba och hårda mot varandra.

Kampsporten har vi tänkt mycket på båda två då vi skulle vilja ge vår dotter möjligheten till verktyg att faktiskt försvara sig om något skulle hända. Att investera i en sport kanske inte bara handlar om hälsa utan kan också vara en investering i själva livet i sig.

Tjejer idag är utsatta och många överfall sker (även dagtid) och då hade det känts lite tryggare att veta att vår dotter åtminstone kan göra motstånd om någon gör något mot hennes vilja. Men det är klart att man aldrig hoppas det ska hända!

20140523-132654.jpg

Spänning i vardagen

20140523-104700.jpg

Man hinner knappt titta åt ett annat håll så står hon där och vinglar mot något farligt föremål! Det enda sambon vill just nu är att ta bort min fina kista som står där i mitten av vardagsrummet just för att han är rädd för att hon ska trilla emot nån hård och kantig del på den.

Men jag vägrar ge med mig, det får räcka med hallspegeln! Någon gång måste hon ju lära sig stå och gå ordentligt och jag tror det är snart så jag vill inte ommöblera hela lägenheten för den sakens skull. Dessutom är jag övertygad om att hon kommer hitta nåt nytt farligt att stå emot om den ryker!

Urk!

Var iväg och tränade nu på eftermiddagen. Himla skönt att få röra sig lite efter gårdagens partaj eftersom man var rätt seg tidigare idag! Kom hem med en så himla glad känsla i kroppen över att ha varit iväg och går in på IG, BIG mistake kan jag säga! Kikar på en mamma som lagt ut en före/efter-bild och ser en oerhört klumpig kommentar som bara får mig att vilja kräkas.

Men jag tänker välja att faktiskt inte gå in på det mer än så, känns dumt att lägga negativ energi och ett helt blogginlägg på det. Det är bara att konstatera att vissa låter reptilhjärnan tala framför empati och förnuftet i huvud och hjärta.

Men det spär lätt på min avsky för kroppshysterin än mer än vad det gjort tidigare. Nu ser jag det inte längre som träningshets utan kroppshets och hysteri utan dess like! Det är rätt vidrigt och äckligt att beskåda hur människor tar sig makten att styra andra människors liv genom positiv/negativ bekräftelse!

Nu mer än någonsin ser jag unga tjejer som hundarna och deras delaktighet i Pavlovs experiment om betingning. De (tjejerna) talar om egen fri vilja men egentligen tror jag pressen är alldeles för stor för att det skulle kunna vara fallet!

20140511-200256.jpg
Happey as a sunshine innan hemgång iaf!

Second thoughts

Jag har ju tackat ja till en master i management inför hösten men samtidigt sökt civilingenjör senare del och går just nu runt och velar som en tok. I ena stunden har jag bestämt mig för att det är ett bra beslut för att i andra stunden komma på en massa fördelar med om jag hellre valt civilingenjör. Funderar på om inte jag ska göra en lista över för- och nackdelar.

Tror egentligen att det till största del handlar om rädslan att jag inte ska klara civilingenjörs-studier, skulle behöva plugga på lite mer än helfart och dessutom göra det i olika årskurser vilket så klart gör att det förmodligen blir mer ensamstudier än gruppstudier. Studierna är krävande så ensamstudier är helt klart ett minus. Min största mot civil har varit att jag vill jobba som ledare och inte enbart som en slags tekniker, samtidigt går det att läsa kurser inom civilingenjör mot exempelvis construction management.

Just nu tänker jag att jag har den här tiden nu och kan välja att satsa, längre fram kan det bli mer komplicerat att läsa något längre om jag skulle ångra mig och om man har familj och har jobbat en del. Dessutom vet jag med mig att vill jag ha ledarskapsbiten också så skulle jag kunna läsa en MBA på distans senare eller möjligtvis denna som jag sökt in på nu och gå ett år.

Men jag skulle lika gärna kunna köra den här korta varianten och ändå lyckas rätt bra, hur bra vet jag inte bara och om tillräckligt bra nog i mina mått mätt längre fram.

Min mor ställde en rätt relevant fråga och det är om det är någon skillnad i utbud på jobb beroende på om man är högskole- eller civilingenjör och det är det inte just nu. Inte i Sverige, det är lika dåligt om inte man väljer att flytta i landet så så sett gör det ingen skillnad. Men tittar man utomlands så söks där mer civilingenjörer än högskoleingenjörer, iaf i Norge. I England är det sak samma men där är inte utgångspunkten vad gäller lön så bra när man är nyutexaminerad även om de har bra insatser riktade mot nyutexaminerade och upplärning.

Jag tycker det är svårt att veta, jag har länge tänkt bli civilingenjör samtidigt som den här andra utbildningen förmodligen skulle passa mig väldigt bra. Samtidigt vet jag att det är jag som kommer vara den som kan dra in de stora inkomsterna till vår familj i framtiden och det vill jag inte begränsa på något sätt. Tja, vem har sagt att livet ska vara fullt så enkelt?!

20140501-102045.jpg

Olyckor

Den senaste tiden har jag gått med en olyckskänsla och nojat mig för att något ska hända och att vi inte ska klara oss ekonomiskt på nåt vis. När vi for upp till föräldrarna innan påskhelgen så körde vi på motorvägen och där är ju hastigheten rätt hög och en tanke for snabbt genom mitt huvud att tänk om jag och sambon skulle avlida i en hemsk trafikolycka, vad skulle hända Noelia då och vad skulle hon få efter oss? Knäpp tanke för många men med förluster inom närmsta familjen kan jag inte låta bli att slås av sådana tankar.

Igår valde jag att gå igenom mitt premiepensionssparande eftersom jag vill göra ett aktivt val och kunna påverka framtiden. Jag vill även spara till Noelia på ett sådant sätt att hon kommer ha en buffert när hon blir vuxen eller om något skulle hända oss. Därför tyckte jag det var så bra att gå kurserna som Unga Aktiesparare höll i eftersom jag lärt mig så himla mycket mer än jag kunde innan, knappast fullärd, det finns mer så klart men jag förstår grunderna i alla fall och det är huvudsaken!

Idag skulle jag till gymmet och träna och cyklade försiktigt över det sista övergångsstället innan jag är framme och vad tror ni händer om inte jag håller på att bli påkörd?! Det är tvåfiligt och jag har hunnit till mitten, bilen framför mig i filen längst bort har stannat och det är tomt i den närmast mig. Cyklar framåt och ser i slow motion hur en bil kommer upp från sidan/snett bakifrån i full karriär trots att vi är flera på väg över och det är fartgupp på övergångsstället.

Man tänker att man ska hinna tänka i huvudet att nu dör jag.. eller liknande men min enda tanke i huvudet är hur kan han inte se mig?! Det smäller och jag tror att jag ska hamna på motorhuven men han tvärnitar såpass att han kör in i mig därbak och jag kommer upp igen. Sadeln får jag i ryggen så det smäller där och handleden verkar lite lätt stukad såhär i efterhand. Men fasen så chockad jag blev!!

Han stannar och frågar om jag är okej och jag vill bara komma därifrån, alldeles darrig och öm i kroppen så jag säger det är lugnt och skyndar snabbt över. Men såhär i efterhand känns det allt annat än lugnt, det kunde gått åt helvete rent ut sagt! Det är konstaterat, det är livsfarligt att cykla i den här stan. Och jag ska aldrig köpa en sån cykelvagn många här i stan har eftersom Noelia lätt hade blivit mosad på en sådan utsatt plats därnere och bak om hon varit med. Det är fasen värsta tänkbara stället du kan placera ditt barn på och jag tror inte många tänker på det bär de placerar dem i de där vagnarna!

Körde ett lugnt pass men fick ge mig efter rejäl huvudvärk. Nu mer än någonsin känner jag att jag måste fixa Noelias sparande och en jäkla cykelhjälm där man kan ha mössa inunder för jag vill ta mig tusan inte bli någon mosad krympling till på köpet om man ska försöka sig på att cykla i denna staden igen alltså!

20140423-220348.jpg
Sorry för den bistra minen men jag var aningen påverkad av händelsen! Håller tummarna för att jag aldrig mer behöver vara med om något liknande igen!

UA-Akademin

Fy tusan så roligt det har varit att vara med på dessa 2 kursdagar! Man känner sig så mycket klokare kring aktier, pension och börsen efter att ha gått igenom det. Det är helt otroligt vad dessa kunskaper egentligen borde vara obligatoriska att lära ut och kunna i grundskolan! För utan kunskaperna missar man ju faktiskt chansen att kunna påverka sin ekonomi.

Äntligen förstår jag idén bakom aktier och vad de är till för och att kanske framför allt tålamod och is i magen är nyckeln till framgång. Med hjälp av diverse verktyg som tillhandahålls när man ger sig in i denna värld kan man faktiskt också ”säkra” sina aktier, jag gissar på att föga vet om det! Att dessutom spara privat i pensionsfonderna som bankerna tillhandahåller med dyra avgifter och relativt dålig utveckling i längden visste jag väl inte direkt om även om jag anade detta!

Tipsen man fått under dessa dagar har varit ovärderliga och kunskapen gör en verkligen pigg på att försöka ge sig i kast med det när man längre fram har några tillgångar att tala om. Detta har varit såå himla nyttigt och kan jag så kommer jag nog gå på fler liknande dagar så man behåller kunskaperna någorlunda färskt! Ett tips till er som är under 30 är verkligen att gå med i Unga Aktiesparare för att öka kunskaperna inom ekonomi så man har en chans att förstå och också kunna påverka. Roligt hade varit om man funnit en riktigt bra bok där allt vi gått igenom varit summerat, det hade jag tyckt varit toppen! 😀

20140330-171957.jpg

Händelser

Woop woop! Vilken slappisdag idag alltså. Först åt vi frukost tidigt imorse jag och lilla Noee och sedan fick jag lite mer sovmorgon. Därefter promenerade vi in till stan, runt en park och hämtade upp sambons cykel för att sedan gå hem igen.

20140316-203225.jpg

Idag var tydligen ca 10 000 pers ute och demonstrerade mot nazismen i Malmö. Visst, tanken är ju fin men jag fick verkligen sektkänslor när de kom skrikandes med konstig dånande musik i bakgrunden! Alla klädda nästan likadant (mörkt så klart!) och även om det kanske låg en bra tanke bakom det kändes det inte alls tryggt att vara i närheten.

Upploppskänslorna kändes i luften, stämningen var annorlunda och min första tanke var att vi behövde lägga benen på ryggen och springa fort som fasen därifrån! Det kändes inte alls tryggt och även om de nu var emot nazism så skrek de slagord i sådan hätsk kör att det kunde varit taget från ett av Hitlers egna tal inför en folkgrupp, så sjukt kändes det! Nej jäkligt obehagligt och märkligt var det att åskåda!

Därefter blev det faktiskt ett pass skivstång intervall iaf! Och tänk så euforisk jag var medan vi pumpade på och adrenalinet for genom kroppen. Samtidigt som vi körde såg jag i spegeln framför mig hur fint formade armar jag fått och för kvinnor som har så svårt att få det kände jag verkligen en genuin glädje, lycka och stolthet!

Det var så roligt att se att min träning har gett resultat. Jag vill egentligen inte vara med i någon större kroppsdelshets men ville ändå dela med mig av lyckan jag kände över att man faktiskt kan nå lite resultat ändå med en hel del idoghet. Det känns jätteroligt och jag är verkligen nöjd över hur det går framåt. Jag och lillasyster kör fortfarande nyttigare mat så det känns bra också! Nej nu måste jag in i duschen så jag kan njuta av sista stunden med sambon innan veckan drar igång igen!

20140316-203752.jpg
Happeyface!

Survived!

Im back and I survived! Men fastän kinden fortfarande är delvis bedövad och det sakta börjar släppa känns det som det gör riktigt ont. Ja och så känns det som jag är ansiktsförlamad fastän ingenting faktiskt syns! Är så jäkla stolt över mig själv fastän jag var skraj inför det hela in i det sista. Vi var sena dit imorse så jag gick in i förväg, väl där skickade de upp mig en våning och hann få in mig på operationsrummet. På vägen mötte jag en tjej som hade värsta stora kinden (jäkligt stor kompress kom det att visa sig!) så jag hann så klart hetsa upp mig och bli skiträdd!

Men när kirurgen väl kom och vi gick igenom procedur och allt kändes det ändå riktigt bra. Faktum var att lägga bedövningen tog längre tid än att få ur tanden och sy ihop! 15 minuter totalt för bara salva och 3 äckligt långa sprutor i munnen. Jätteknäpp känsla när halva tungan och ena underkäken försvinner, jag trodde jag dreglade konstant fastän det tydligen inte kom nånting. Och nu såhär i efterhand insåg jag också att jag förlorat känseln ända upp till örat när jag var där och kände!

Tog som sagt bara 10 minuter (knappt!) att fälla ner stolen, skära upp, få upp tanden och sedan sy igen alltihopa. Faktum var bara att Noelia härjat hela natten, hon har haft feber och varit ledsen så jag har inte sovit speciellt mycket. Det i kombination med nervositeten innebar förmodligen att jag höll på att svimma på vägen upp. Så där fick jag ligga tills de kunde få mig till ett vilorum och sambon fick komma och möta upp. Och så hjälp ut på det efter ett litet tag. Men nu är vi klara för denna gången iaf och jag hoppas det läker fort och ordentligt!

20140212-140841.jpg
Mjukis på det så klart! Frågar ni mig så gör smärtan efter att man tagit bort en tand ondare än en förlossning, men förmodligen beror det på att det är 2 typer av smärta. Ihållande smärta är verkligen den värsta!