Längtan och stolthet

Lite nyttigheter hann vi med innan Noelias förmiddagslur iaf! Lyckades precis bli färdig med städningen innan hon ville mysa och sedan somna gott i vår säng. Tyvärr är det rätt varmt i lägenheten även om jag dragit ner överallt och har lite smått korsdrag! Får hoppas hon inte svettas ihjäl därinne den lilla sötnosen!

20140522-110438.jpg

 

I övrigt kollar jag jobb och boende i Norge. Jag vet, det är lite av besatthetsvarning här! Längtar så sjukt mycket tills jag är färdigläst och kan börja jobba. Därborta finns så grymt mycket jobb man kan söka så det är inte sant om man jämför med Sverige i dagsläget!

Vill inget hellre än få möjligheten att hugga tag i jobb och visa vad man går för, börjar bli lite trött på att leva på existensminimum. Samtidigt är jag stolt över att vi både får ihop det och att Noelia kommer att ha varit hemma i åtminstone 1,5 år med både mamma och pappa! Det är verkligen inte alla barn förunnade idag trots Sveriges höga levnadsstandard!

Studielängtan

Sitter här och kikar på min studielitteratur medan noelia leker här bredvid och kan verkligen längta efter alla de timmar jag spenderat vid mitt skrivbord med att läsa. Jag saknar det verkligen måste jag erkänna! Tiden har gått så grymt fort egentligen och jag kommer på mig själv att inte vilja lämna studievärlden just för att den känns så trygg och så givande.

Det känns lite som att när det är över då är det över för evigt och för mig känns det ledsamt, som att det kommer lämna en stor saknad och stort tomrum. Sedan vet jag så klart om att det är bra mycket bättre att lära sig och använda sig av sina kunskaper för att faktiskt kunna göra nytta i verkligheten. Men jag kommer ändå sakna det och saknar det just nu när jag är hemma!

Tur är väl då att jag börjar i höst igen. Det känns så grymt spännande eftersom jag ska läsa något helt annat än ren matematik och fysik och dessutom på engelska! Blir toppen tror jag! Får se hur det blir att studera med barn bara, vet att sambon alltid ställer upp så det löser sig nog. Och så extrajobb som jag blivit erbjuden också! Ja mycket på g helt enkelt! 😀

20140520-084252.jpg

Framtidsdrömmar och ekonomi

20140509-135705.jpg

Som ni säkert kommer ihåg så har jag nämnt Norge som ett alternativ att jobba i sen när jag är klar med mina studier. Det var faktiskt min mor som föreslog det först och nu vid närmare tanke och en massa beräkningar så kan jag bara inte släppa tanken! Visst har vi en hög levnadsstandard här i Sverige men idogt jobbande i Norge möjliggör för chansen att tjäna sina egna pengar, inte skuldsätta sig för att köpa som man gör i Sverige.

Många ser ju inte lån som just vad det är utan talar om investeringar och att man får tillbaka om man säljer, dvs om man faktiskt säljer och inget annat. Kredit eller lån för mig tycker jag tyder på att man har en livsstil utan tillräcklig budget, man klarar alltså inte av att leva på de tillgångar man faktiskt har. Det är så jag ser det men jag vet att andra tänker annorlunda. Vårt samhälle idag är ju byggt på detta sätt och man anser det naturligt idag.

Min ambition är att inte behöva låna några större belopp än det jag har hos CSN. Tokigt tycker ni säkert men ambitioner måste man få ha! Jag har räknat fram och tillbaka och kommit fram till att jag och sambon hade vanlig ingångslön och arbetade heltid i Norge samt spenderade för 18k NOK i månaden och sparade 13k samt 10k NOK i 5 år så skulle inte jag bara bli av med hela mitt CSN-lån som jag beräknas ha nästa år utan också ha tjänat ihop 1,5 miljon SEK tillsammans med min sambo. Det mina vänner kan man göra grymt mycket för!

Men 5 år av ens liv i Norge tänker ni säkert då! Ja tänk för det är enbart drygt 6% av mitt liv om jag lever tills jag är 80 år. Jag kan inte direkt säga att det känns bortkastat om jag får jobb direkt istället för går arbetslös här i Malmö eller tar något sketet jobb. Dessutom kan jag tillägga att inga löneökningar är inberäknade i dessa uträkningar så man skulle alltså dessutom kunna fixa det lite snabbare! Det ni, sådant tål att tänkas på både en, två och tre gånger i livet känner jag! 😀

Spänning i vardagen

20140505-103224.jpg

Hej på er gott folk!!
Sitter här och leker lite med Noelia samtidigt som jag kikar på distansutbildningar till civilingenjör i England. Ska på magnetröntgen om några timmar och får tills dess varken äta eller dricka på 4h totalt och eftersom det är sol ute och jag vanligtvis dricker massvis med vatten så håller vi oss inomhus så länge. Jag vet att det är knäppt men huvudvärken är redan på väg av ”vätskebristen” så lika bra att hålla oss inne tills vi ska iväg!

I övrigt har jag gått runt och snöat in på att jobba i Norge. Har kollat ingångslöner och räknat lite och kommit fram till att det vore korkat att inte åka dit efter nästa examen eftersom jag kommit fram till att jag förmodligen skulle kunna bli av med min CSN-skuld på drygt 2 år!! Vem vill då dras med den i 30 år bara för man stannar i Sverige?! Nej pyttsan heller, inte jag, nej tack!!

Testa vore det värt iaf, det finns ju inga garantier för att man kommer trivas så långt norrut, senast vi bodde i Värmland var en pärs men bor man nära en storstad tror jag faktiskt att det skulle kunna kännas bättre. Vi får se, sambon ska ju vara med på noterna också så! Nu blir det lite lunch till damen och sedan ska vi bege oss, spännande!!

Second thoughts

Jag har ju tackat ja till en master i management inför hösten men samtidigt sökt civilingenjör senare del och går just nu runt och velar som en tok. I ena stunden har jag bestämt mig för att det är ett bra beslut för att i andra stunden komma på en massa fördelar med om jag hellre valt civilingenjör. Funderar på om inte jag ska göra en lista över för- och nackdelar.

Tror egentligen att det till största del handlar om rädslan att jag inte ska klara civilingenjörs-studier, skulle behöva plugga på lite mer än helfart och dessutom göra det i olika årskurser vilket så klart gör att det förmodligen blir mer ensamstudier än gruppstudier. Studierna är krävande så ensamstudier är helt klart ett minus. Min största mot civil har varit att jag vill jobba som ledare och inte enbart som en slags tekniker, samtidigt går det att läsa kurser inom civilingenjör mot exempelvis construction management.

Just nu tänker jag att jag har den här tiden nu och kan välja att satsa, längre fram kan det bli mer komplicerat att läsa något längre om jag skulle ångra mig och om man har familj och har jobbat en del. Dessutom vet jag med mig att vill jag ha ledarskapsbiten också så skulle jag kunna läsa en MBA på distans senare eller möjligtvis denna som jag sökt in på nu och gå ett år.

Men jag skulle lika gärna kunna köra den här korta varianten och ändå lyckas rätt bra, hur bra vet jag inte bara och om tillräckligt bra nog i mina mått mätt längre fram.

Min mor ställde en rätt relevant fråga och det är om det är någon skillnad i utbud på jobb beroende på om man är högskole- eller civilingenjör och det är det inte just nu. Inte i Sverige, det är lika dåligt om inte man väljer att flytta i landet så så sett gör det ingen skillnad. Men tittar man utomlands så söks där mer civilingenjörer än högskoleingenjörer, iaf i Norge. I England är det sak samma men där är inte utgångspunkten vad gäller lön så bra när man är nyutexaminerad även om de har bra insatser riktade mot nyutexaminerade och upplärning.

Jag tycker det är svårt att veta, jag har länge tänkt bli civilingenjör samtidigt som den här andra utbildningen förmodligen skulle passa mig väldigt bra. Samtidigt vet jag att det är jag som kommer vara den som kan dra in de stora inkomsterna till vår familj i framtiden och det vill jag inte begränsa på något sätt. Tja, vem har sagt att livet ska vara fullt så enkelt?!

20140501-102045.jpg

Tid över för karriärdrömmar

Sedan jag slutade studera i höstas till det där antagningsprovet jag skulle göra så har jag helt klart fått mer tid. Nog för att Noelia är aktiv och vi hittar på en del men jag drog också ner på alla de sociala aktiviteterna i samma veva, det blev liksom så mycket på en och samma gång att man inte riktigt kunde njuta av det utan mest stressade runt och försökte få tiden att räcka till!

Nu när det blivit ljusare och det händer att Noelia tar sig en tupplur och man får lite tid över kan jag känna att jag saknar lite av den stimulansen det gav mig. Jag längtar tills hösten när jag börjar plugga igen, jag börjar bli riktigt sugen så det kliar i fingrarna. Men jag längtar framför allt efter att vara färdigutbildad och skaffa mig ett jobb! Tjäna en riktig inkomst, jo tjena vilken lycka!

Så när jag får tid över är jag inne på utländska företag och söker. Nu det senaste har det mest blivit London just för att ett land nära Sverige skulle kännas lite bekvämt avståndsmässigt sett till resterande familjen. Jag har dessutom hittat många företag som gärna tar sig an nyutexaminerade och lär upp.

Ja jag har t om hittat företag som kan tänka sig att finansiera ens studier till civilingenjör (master in civil engineering), vilket kostar drygt 80,000 SEK minst, om man skriver under kontrakt på att man kommer arbeta för dem under de 2 nästkommande åren! I England har de t om civilingenjörsutbildningar på halvfart för att man eventuellt ska kunna jobba vid sidan om man så vill. Vadå jäkligt bra skolsystem med oändliga möjligheter?!

20140409-213226.jpg

Ångerrätt på livstid

Jag har ju velat lite fram och tillbaka sedan jag bestämde mig för att jag skulle läsa en Master i Management, tänkt att jag kanske är dum som går miste om chansen att utbilda mig till civilingenjör. Men igår så kom jag på en genialisk idé.. Jag vill ju utomlands och kommer så klart försöka söka mig dit så fort jag är färdig nästa år, oavsett om det blir England, USA, Nya Zealand eller något annat engelskspråkigt land.

Mina tankar ledde in på spåret att tänk om jag ångrar mig i framtiden och faktiskt vill vara utbildad civilingenjör (master in civil engineering)?! Därefter gled mina tankar vidare och sedan insåg jag att skulle jag faktiskt ångra mig så finns ju faktiskt möjligheten att läsa till utomlands, ta exempelvis England.

Det stora pluset med att läsa till civilingenjör utomlands är att man inte behöver läsa totalt 5 år som i Sverige utan att det räcker med ytterligare ett fjärde år bara för att få kalla sig civilingenjör och få en Master i Civil Engineering. Så på sätt och vis skulle man tjäna på att plugga det utomlands eftersom det inte tar lika lång tid som i Sverige. Nu skulle man ju kunna argumentera för att det blir dyrare men faktum är att jag tror det går rätt jämnt ut, en bra utbildning på ett år jämfört med en två-årig utbildning med alla utgifter som det innebär.

Dessutom fann jag t om att man kunde läsa sista året på distans i England så nog finns det alternativ alltid. Nu har jag fått själaro och kan känna mig alldeles förträffligt nöjd med mitt val, skulle jag ha råd i framtiden och ångra mig finns då alltid möjligheten att slå till med en extra liten tvist! Nu får vi bara hålla tummarna för att jag lyckas få oss härifrån lilla pyttesverige efter mastern när jag är klar!

MSc

Att välja glädje..

Kommer ihåg att jag fick en bok med den titeln av min farmor när jag var i tonåren och hade en liten depperiod. Den finns fortfarande kvar i bokhyllan och jag har fortfarande inte läst ut den även om jag minns den som bra. Jag tror verkligen på att man kan välja att vara sin lyckas smed, antingen så deppar man och passivt bara existerar i sin tillvaro eller så gör man något åt det. Gör man något åt det eller planerar inför det så blir det enklare att få igång en lyckosam och glädjefull spiral i rullning och således en häftig resa framför sig.

När sambon klev innanför dörren idag berättade jag glatt och förväntansfullt om de jobb och program jag hittat världen över. Häftigaste upplevelsen hade helt klart varit att söka sig till Nya Zealand som nyutexaminerad, vilket land och vilken natur liksom!! Jag nämnde jobbet där och blev så himla glatt överraskad när sambons respons blev att Det är klart vi kan testa på det om du får jobb! Då kan jag och barnen ägna oss åt att åka ut i båt och fiska och liknande medan du jobbar och sedan upplever vi saker ihop!

Min sambo är en keeper av stora mått och detta är ytterligare ett bevis för det! Gång på gång visar han att han kan fascinera och förvåna och jag har aldrig träffat en bättre människa att ha i mitt sällskap. Han är min bästa vän och visar ofta prov på sånt oerhört tålamod och stor kärlek och jag tvivlar inte ett dugg på att han skulle göra oerhört mycket för mig och Noelia om det krävdes. Han är den finaste människan jag mött.

Vad jag ville ha sagt med det här inlägget egentligen är att jag tror att allt är möjligt om man bara vill. Med en positiv inställning kan man inte bara komma långt, man kan nå hela vägen fram tror jag. Enklare blir det då också så klart om man omger sig med människor som gillar utmaningar och är positiva till personlig utveckling. Och dessutom tror jag att det sammantaget då i många fall leder till andra fina resultat i livet som gör allt slit värt det!

20140404-205909.jpg

Drömjobben!

Ibland när man letar jobb utomlands är det sjukt svårt att veta i vilken ände man ska börja i för oftast har man inte den där plattformen att utgå från som ursprungsbefolkningen har. Men med Google behöver man inte begränsas alltför mycket utan det är snarare fantasin och idéerna som blir det begränsande! De senaste dagarna har jag hittat 2 världsomspännande företag som har en hel del annonser ute om att de söker nyutexaminerade ingenjörer. Jag kommer ju inte vara nyutexaminerad ingenjör nästa år men kommer fortfarande vara nyutexaminerad och ingenjör, det är inte heller så illa pinkat!

dream

Har funnit 3 tjänster/program som jag mer än gärna sökt i dagsläget. Den ena på Nya Zealand kommer vara aktuell för nästa år eftersom de söker studenter klara 2015 men de andra går ut nu i år så man kan ju hoppas att det kanske dyker upp något liknande sen. Jag menar London, Los Angeles eller varför inte Wellington eller Christchurch? Sverige är begränsande om man ska se till det geografiska och kraven på erfarenheter när man söker jobb men varför skulle man när man har hela livet framför sig och kan göra allt som man vill egentligen?

dream1

Det är klart att det ställs högre krav på en ordnad tillvaro om man har barn men så länge man har viljan finns det ett sätt, det är bara ens egen inställning som begränsar en. När min lillebror dog lovade jag mig själv att leva fullt ut, att inte missa något som jag skulle ångra för resten av livet, det var och är jag skyldig honom för allt han missade. Jag har allt eftersom jag gått igenom saker i livet också lovat mig själv att aldrig kompromissa bort mig själv, bindas fast av någon annans åsikter kring hur jag borde leva mitt liv. Kompromissa om vardagliga ting är självklart men inte kompromissa om mina drömmar för tänk när jag är där alldeles ensam på dödsbädden, då är det jag som ska glädjas åt mitt fartfyllda och lyckliga liv. Inte ligga och ångra mig och tänka ‘tänk om…’ Det gör ingen människa i världen lycklig! Så med en hel del portion envishet och idoghet hoppas jag få iväg min familj utanför detta lands gränser. Det behöver inte egentligen vara speciellt långt bort men jag vill ha nya omgivningar där vi kan skapa oss en ny tillvaro och njuta av det som erbjuds på den platsen. Skapa våra egna äventyr!

dream2

Skolångest

20140404-120718.jpg
Dagens lösning under resterande delar av dammtorkningen som inte blev av igår efter vattenincidenten.

De senaste dagarna har jag gått in i en filosofisk bubbla igen kan man säga! Jag har varvat funderingar kring studier och jobb jag vill ha i framtiden med tankar kring föräldraskap. Kan inte hjälpa det men jag är en sådan där person som tänker igenom en sak tusen gånger och gärna har minst 4 backup-planer så att inget skiter sig och man står där snopen och besviken! Haha.. Yes indeed, lite kontrollfreak här på sätt och vis ja!

Har tackat ja till mastern men svänger lite fram och tillbaka fortfarande om huruvida den är rätt. Den känns klockren för mig men så tänker jag på hur svårtuggad branschen är och hur civilingenjörsfixerade de är! Men vänder jag tillbaka till mastern tänker jag åter och återigen att den är som gjord för mig och innehåller de ämnena jag är intresserad av! Men så tänker jag att kommer det här ge mig mitt drömjobb? I England eller USA tror jag absolut men i fyrkantiga Sverige? Tveksamt!

På något sätt har jag insett att jag är rädd för att sluta skolan också! Hör på den liksom! Skolan är ett ställe där jag trivts med mina uppgifter och utmaningar, jag har älskat att lära mig, speciellt det senaste som faktiskt genuint intresserat mig för! Att släppa taget om det känns på något vis skrämmande! Haha.. När jag tänker så så tänker jag att jag nästan borde stanna i skolvärlden och forska! Plugga är ju det jag är bra på när jag verkligen finner något som intresserar mig. Den dagen jag slutar studera kommer hjärtat vara fyllt av sorg!