Inte ok

Jag behöver semester!!!! drömde mardrömmar inatt om att jag inte kommer få något jobb efter mina studier. Började morgonen med att smälla i foten, twice! Går och lägger mig och vilar och tänker att jag vaknat upp på fel sida och att det vänder. Drömmer mardrömmar om en karl som försöker ha ihjäl en!

Vaknar, går upp, gör i ordning mat och tror ni inte på tusan spaghettin hamnar på golvet i all hast?! Jag bävar redan nu för att sätta mig i bilen och köra till jobbet för några arbetstimmar. Denna dag har inte bådat gott hittills! Känner verkligen att en semester är på sin plats!

20140607-151314-54794265.jpg

20140607-151401-54841298.jpg

Den förskönade undanflykten

Så har vi varit ute på en 7 km promenad ner till stan och tillbaka. Pinnade på bra och avverkade det på knappa timmen! Gick dock förbi en skola, en av Malmös ”bästa” faktiskt och jäklar vilken ljudnivå det var på den skolgården! Den var avskyvärd!

Läste något så himla tänkvärt i tidningen Nära barn häromkvällen, det var en läkare som konstaterade att de flesta vuxna idag inte har någon som helst erfarenhet av barn innan de skaffar sina egna. Man kommer helt enkelt inte i kontakt med barn på samma sätt i samhället som förr och får det praktiska med sig innan det är dags.

Och nog tusan är väl inte det så konstigt när folk står utanför förskolan på barnets 1-års dag och trampar stint efter att bli av med det! Inlämning för förvaring så snabbt som det bara går, det är det som gäller! Och så kommer folk och säger att man inte har någon förståelse alls eftersom allas ekonomiska situation ser olika ut och att den sociala stimulansen behövs.

Hade jag velat att mitt barn ska hänga bland ett gäng understimulerade vilda våldsamma barn utan någon som helst vuxentillsyn hade jag bara behövt ställa oss utanför en av Malmös ”bästa” skolor och lyssnat på världskriget därinne på skolgården så hade vi fått vår beskärda dos av den varan!

Och sedan denna himla fula lögn de drar, ekonomiska situationen, pyttsan! Till att börja med kan man ju börja dra ner på sin konsumtion så kanske allt i tillvaron blir aningen enklare. Och som att ett barn skulle kräva ett hus, trädgård, ny bil på avbetalning, och andra elektroniska prylar när den kommer ut som nyfött spädbarn.

Det som retar mig mest är att folk kommer med undanflykter. Undanflykter, undanflykter, undanflykter. Om man nu skaffar barn för man vill ha barn men inte prioritera det som nummer ett före allt annat, varför medger man inte bara enkelt att man är den egoist man är? Man vill ha hela ”Svensson”-paketet till bekostnad av andra, t om sina barn. Man kan tycka vad man vill om det men jag har noll förståelse för folk som vill försköna något som inte är speciellt vackert alls.

Och nej, man behöver inte ha några speciella åsikter om egoisten bara för att den står upp för valet av livsstil. Det är mänskligt att vilja ha prylar, att ständigt sukta efter mer. Men att påstå att förskolan och skolan passar alla barn, det är skitsnack!

20140604-154807.jpg
Måla, pyssla, promenader. Leka med andra barn kan man t om göra även när man har barnet hemma. Allt går bara man vill. Bara man vill.

Doh!

Idag är en sån där dag. Jag har nu gjort två ansatser till att skriva ett inlägg men de blir något negativa så nu bestämmer vi att idag kommer bli en bra dag och klistrar på ett stooort leende!

20140603-133942.jpg

Väntan

20140602-164142.jpg

Så har vi varit ute på en dryga 7 km promenad ner till parken i stan och tillbaka! Promenaden började solig och fin men avslutades i spöregn, tur att man alltid har med sig grejer för alla väder. Just nu sitter vi ute i grönskan och väntar på sambon, Noelia tycker väl det är lagom roligt och att han bör skynda sig!

Framtidsdrömmar och ekonomi

20140509-135705.jpg

Som ni säkert kommer ihåg så har jag nämnt Norge som ett alternativ att jobba i sen när jag är klar med mina studier. Det var faktiskt min mor som föreslog det först och nu vid närmare tanke och en massa beräkningar så kan jag bara inte släppa tanken! Visst har vi en hög levnadsstandard här i Sverige men idogt jobbande i Norge möjliggör för chansen att tjäna sina egna pengar, inte skuldsätta sig för att köpa som man gör i Sverige.

Många ser ju inte lån som just vad det är utan talar om investeringar och att man får tillbaka om man säljer, dvs om man faktiskt säljer och inget annat. Kredit eller lån för mig tycker jag tyder på att man har en livsstil utan tillräcklig budget, man klarar alltså inte av att leva på de tillgångar man faktiskt har. Det är så jag ser det men jag vet att andra tänker annorlunda. Vårt samhälle idag är ju byggt på detta sätt och man anser det naturligt idag.

Min ambition är att inte behöva låna några större belopp än det jag har hos CSN. Tokigt tycker ni säkert men ambitioner måste man få ha! Jag har räknat fram och tillbaka och kommit fram till att jag och sambon hade vanlig ingångslön och arbetade heltid i Norge samt spenderade för 18k NOK i månaden och sparade 13k samt 10k NOK i 5 år så skulle inte jag bara bli av med hela mitt CSN-lån som jag beräknas ha nästa år utan också ha tjänat ihop 1,5 miljon SEK tillsammans med min sambo. Det mina vänner kan man göra grymt mycket för!

Men 5 år av ens liv i Norge tänker ni säkert då! Ja tänk för det är enbart drygt 6% av mitt liv om jag lever tills jag är 80 år. Jag kan inte direkt säga att det känns bortkastat om jag får jobb direkt istället för går arbetslös här i Malmö eller tar något sketet jobb. Dessutom kan jag tillägga att inga löneökningar är inberäknade i dessa uträkningar så man skulle alltså dessutom kunna fixa det lite snabbare! Det ni, sådant tål att tänkas på både en, två och tre gånger i livet känner jag! 😀

Dille på klänningar

Gosh vilken dag!! Har varit och försökt boka spatid, det gick sådär kan jag säga. Men det som varit mest störande idag var försöket att testa festklänning inför bröllop.

Jag mitt nöt har ju glömt att man inte kan ha helvitt (tar bort fokus från bruden) och jag tycker verkligen att de allra flesta färgerna de har i butikerna är alldeles på tok för jäkla gräsliga! Riktigt vidriga rent ut sagt, bättre klädsel finns att hitta annanstans!

Jag hittade två fina färger men modellerna var jag väl inte överförtjust i även om jag bara tyckte att den ena var sådär (fjädrar nertill). Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Att komma i min gamla balklänning så som den ser ut just nu känns uteslutet för jag vill inte bli tagen som någon jäkla oskuld i trist förpackning, jag vill se kvinnlig ut och klädd till riktig fest!

Ingen känsla av smällkaramell eller dassig färg på tråkig modell till klänning. Men börjar man rota i det så inser man att det med kraven stiger i pris vilket jag varken har lust eller råd med!

20140507-185607.jpg
Sambons tips var Köpenhamn i helgen och det lutar det nog faktiskt åt!

När inte ens sängen är en trygg plats

Om man tyckte man hade dåligt med tid innan till att göra saker så är det ingenting mot hur det är nu. Noelia är överallt och ska stå upp och med det kommer så klart tippningsrisken och chansen att slå i huvudet. Att ens kunna diska är nu inte längre självklart då hon gärna passar på och man får avbryta.

Min bästa vän just nu är matstolen där hon så illa tvunget måste sitta ner men hon avskyr längre stunder i den så klart. Annars är det rätt hopplöst att få nåt gjort om dagarna just nu. Längtar lite till tiden då hon redan kan gå samt har bättre långtidsminne och förstår vad som händer när man ställer sig i farliga positioner. Men tills dess får man väl springa runt som en yr och skållad höna och försöka förebygga eventuella större huvudskador och blåtiror!

20140507-095634.jpg
I hallen finns minst med saker att stå emot och här borde man kunna leka lugnt, men nej det går att hitta saker att stå mot ändå!

Lycka

God förmiddag på er förresten!

Morgonen började tidigt i vanlig ordning, fortfarande lite småsjuka men på bättringsvägen. Igår var jag till gymmet och tränade lite lätt innan det stängde och det var himla mysigt för det var så folktomt! Tänkte sluta skriva upp upplägg (siffror) och istället bara köra, det är då träning blir roligt för mig. När träning blir lika självklart som att t ex äta, gå på toa, andas, you name it! Det är då man kan glädjas, det blir prestigelöst och resultaten bara är en fin bonus på köpet istället! Jag vill inte hetsa eller hetsas, det blir bara en himla ond spiral. Jag vill glädjas över vad min kropp kan åstadkomma och det kändes himla bra med det tagna beslutet! 😀

20140502-112807.jpg
Lycklig mjukismamma med en aning träningsvärk i axlar och gump!

Träningsinspo eller kroppsidealhets?

20140501-213404.jpg

Jag läste ett inlägg på en gravidblogg idag som gjorde mig så himla glad! Paret skriver ihop och väntar sitt första barn och i detta fallet var det ett inlägg signerat kvinnan. Hon för dagbok veckovis och delar med sig av magbilder till läsare.

Tydligen så hade hon fått många kommentarer och frågor om sin viktuppgång och hon gjorde det väldigt klart för läsarna på ett fint sätt att hon aldrig skulle dela med sig av det eftersom hon ansåg att det var att bidra till vikthetsen som finns både runtom en graviditet men kanske också allra främst efteråt!

Jag tyckte det var så himla förnuftigt för är det något de flesta mödrar gör så är det att dra igång någon slags hets kring att komma tillbaka i form illa kvickt efter en förlossning. Jag var likadan när jag först hade fått min lilla tjej, i alla fall första tiden. Visserligen kände jag mig oerhört nöjd med hur jag såg ut direkt efter förlossningen men det handlade nog mest om att jag förlorat den oerhörda tyngden och återfick en frihetskänsla över att få tillbaka min kropp.

Ett tag hade jag stora ambitioner men med tiden fick jag inse att träningen inte bara var prio ett. Min familj, mina vänner, egentid, utetid, tid att engagera mig som volontär, studera, sådant betyder oerhört mycket för mig också och stimulerar mig liksom ännu mer på något vis!

Dessutom anser ju Livsmedelsverket att man max bör gå ner 2 kg i månaden när man ammar och det är inte konstigt alls, i fettvävnader finns ju gifter lagrade och inte vill jag den går över till mitt barn när det frigörs pga en snabb viktnedgång. Inte heller ville jag kompromissa bort min amning och närheten till mitt barn för utseendets skull, mitt barn går före allt oavsett vad det gäller.

Jag är numera nere på min ursprungsvikt som jag hade en gång i tiden (tror jag för det var ett tag sedan sist) men vet i dagsläget att siffror inte spelar någon roll längre. Min kropp ser annorlunda ut efter graviditeten och så är det bara.

Med tiden har jag försökt släppa alla ”inspirationskällor” till träning som jag haft eftersom de snarare än motiverat istället gett mig dåligt samvete. Därför tror jag det är så viktigt att man kanske faktiskt tar avstånd till hets med bilder, siffror och liknande.

Jag kan förstå om en utbildad personlig tränare eller liknande vill visa prov på att den är lämplig och kapabel att ge resultat men att lägga ut kroppsbild efter kroppsbild på sig själv som privatperson, det kan motivera till en början men snart ger det lika många individer dåligt samvete som det motiverar tror jag tyvärr. Detta är jag helt övertygad om gäller bägge könen faktiskt.

Dessvärre är det oftast ett objektifierat fokus på kroppen och olika kroppsdelar istället för träning, kost, upplägg, övningar, tankar och reflektioner brukar jag få känslan av. Allt detta har gjort att jag tappat träningslusten totalt, vilket i sig känns konstigt eftersom det var en så självklar del av mitt liv innan vi fick barn. Jag hoppas och tror att lusten till träning kommer komma tillbaka men för tillfället vet jag att det inte är genom den hets som idag sker i sociala medier. Träningsglädje för mig är att röra sig och samtidigt kunna njuta och inte så mycket att mäta det i fysiologiska prestationer även om det kanske kommer som något positivt på köpet.

Mute

Det har blivit dåligt med skrivande eftersom jag blivit rejält sjuk. Har legat i sängen mest hela tiden när solen strålat så fint utomhus och gör så fortfarande. Mår inte alls bra även om jag hoppas på vändning snart. Just nu sitter sjukan på rösten och jag kan knappt prata alternativt låter som en gammal rökare.

Hade halsont igår och trodde det var toppen som var nådd men tydligen inte för nu finns ju rösten knappt kvar och det känns snäppet värre faktiskt. Dels för att man vill göra sig förstådd men också för att jag är en sådan person som pratar mycket vanligtvis. Har tagit med mig en bok i sängen för att inte sova bort hela dagen, risken finns ju att det inte blir någon sömn ikväll. Men läsa känns i nuläget sådär så frågan är om inte jag tar mig en tupplur ändå alltså?!

20140427-140345.jpg