En dröm

Idag stack vi iväg för att bada och sola och farmodern i huset erbjöd sig att passa lilla Noelia. Så vi har faktiskt tredje barnfria tillfället tillsammans sedan hon föddes, första var en middag när hon var några månader och min väninna erbjöd sig att sitta barnvakt och andra var mormor och moster på besök så vi kunde gå på konsert. Men så här många timmar ifrån Noelia känns annorlunda! Haha.. Ni kan tro att jag börjat sakna henne fastän vi bara varit här i tre timmar.

Samtidigt känns det fantastiskt att bara kunna ägna sig åt att titta på fina sambon! Vi har kanske sena kvällar ihop men då är vi oftast så slut att vi mest ligger i soffan och vilar var för sig. Att vara här ensam med honom känns som en dröm, dels för att det är underbart att ha honom för sig själv samtidigt som man längtar efter henne och älskar gemenskapen och myset vi har ihop när vi är en liten familj! Älskade dotter!

Funderar…

Sitter här och klurar i min ensamhet. Jag har fått information om den ett-åriga mastern jag ska gå i höst skickat till min mejl och kan inte riktigt släppa tanken och oron om att jag inte kommer få något jobb när jag är färdigskolad nästa år. Vad jag lärt av mina klasskamrater så är det ren tur eller kontakter som gäller för att få ett bra jobb. Så jag sitter och ströläser en del jobbsidor bara för att försäkra mig om att det finns jobb för oss nyutexaminerade någonstans också, oavsett om det är i Oslo, Stockholm eller Göteborg! Nej, nu ska jag ut i solskenet igen, här blir inga problem lösta!

Snapshot_20140618_1

Inte ok

Jag behöver semester!!!! drömde mardrömmar inatt om att jag inte kommer få något jobb efter mina studier. Började morgonen med att smälla i foten, twice! Går och lägger mig och vilar och tänker att jag vaknat upp på fel sida och att det vänder. Drömmer mardrömmar om en karl som försöker ha ihjäl en!

Vaknar, går upp, gör i ordning mat och tror ni inte på tusan spaghettin hamnar på golvet i all hast?! Jag bävar redan nu för att sätta mig i bilen och köra till jobbet för några arbetstimmar. Denna dag har inte bådat gott hittills! Känner verkligen att en semester är på sin plats!

20140607-151314-54794265.jpg

20140607-151401-54841298.jpg

Språk

20140606-075208.jpg

Fick ett ryck och tog fram mina gamla turkiska-böcker! Tycker det är lite jobbigt varje gång vi ska iväg och jag knappt lärt mig något mer. Gick en kurs för något år sedan då jag verkligen ville lära mig mer men så har jag en sambo som av diverse olika anledningar inte tror på det, att jag är lite för oengagerad för att lära mig.

Småord kan jag massor av men det är meningarna som saknas och att lära sig ett språk ingen talar (knappt ens sambon) i min närhet, det är svårt. Men det betyder inte att jag inte vill. De gånger jag dragit igång igen har min sambo varit rätt pessimistisk vilket så klart är sjukt irriterande. Men jag tänkte iaf ta med böckerna får vi se om det finns någon som känner för att öva med mig.

Förra gången hade jag lärt mig grymt mycket mer efter vi var där. Jag förstår sammanhangen men kanske inte allt de pratar om i detalj. Och så kan jag ju knappt svara själv. Sen funderar jag på om inte sambon skulle tycka att jag vore pinsam om utifall jag lärde mig turkiska och talade som jag gör när jag talar svenska, dvs kulturkrock. Han har inte sagt något men jag anar, jag vet ju att de har andra seder.

Det är svårt det där men jag skulle ändå vilja göra mig förstådd. Sedan vill jag inte de ska tro jag är ointresserad när så inte är fallet. Däremot är turkiska ett komplext språk, hade det varit spanska eller italienska hade det inte varit no big deal eftersom jag har franskan i bagaget. Jaja, med ska böckerna iaf och pinsam eller ej ska jag iaf försöka!

Planering inför resa

20140605-080001.jpg

Igår kväll hade jag så oerhört svårt att sova! Kom på att det bara var 3 hela dagar kvar innan vi åker. Innan vi åker härifrån och inte kommer hem på 4,5 veckor! Haha.. Åh gud som vi har längtat och tiden gått långsamt fram tills nu! Och så är vi snart här, helt otroligt.

Igår låg jag och bekymrat funderade på allt vi ska ha med. Mardrömmen är att inte få med oss något som vi verkligen behöver, då tänker jag i princip bara på Noelia. Vi klarar oss och kommer sannerligen inte råka ut för något men lilla Noee är man ju extra rädd om. Så nu på morgonen satte jag igång att inventera inför och se vad som finns och vad som behöver införskaffas. Gäller att gardera sig mot det mesta!

Onsdagskvällen

20140604-205200.jpg

Woop woop!! Avslutade dagen med lyxig middag, jag var så himla sugen på något riktigt gott och restaurangaktigt så jag gjorde moules marinieres med rårakor och skalade räkor. Till det blev det lite tillbehör i form av vitlöksbröd, rödlök och sallad. Mumma!

Läste runt lite på nätet och fann detta inslag och blev så himla berörd. Kikade även på en föreläsning med fotografen och kunde verkligen känna att varför måste vi känna pressen och stressen efter en perfekt kropp när man genomgått en graviditet för?

Jag tror att alla generationer med kvinnor känner igen sig i det hon uttrycker även om det inte tar sig i uttryck på samma vis. Min enda tanke blir efter klippet – varför måste vi se ut som dem (modellerna i reklamerna) när de ändå inte är på riktigt? När de är photoshoppade och egentligen ser helt annorlunda ut?

För min egen dotters skull kan jag känna att man helst velat ta bort alla såna bilder i omgivningen så hon inte tar in budskapet de skickar ut, du duger inte som du är om du inte gör som kvinnan på bilden! Men det är ju omöjligt om något!

YouTube Preview Image

Den förskönade undanflykten

Så har vi varit ute på en 7 km promenad ner till stan och tillbaka. Pinnade på bra och avverkade det på knappa timmen! Gick dock förbi en skola, en av Malmös ”bästa” faktiskt och jäklar vilken ljudnivå det var på den skolgården! Den var avskyvärd!

Läste något så himla tänkvärt i tidningen Nära barn häromkvällen, det var en läkare som konstaterade att de flesta vuxna idag inte har någon som helst erfarenhet av barn innan de skaffar sina egna. Man kommer helt enkelt inte i kontakt med barn på samma sätt i samhället som förr och får det praktiska med sig innan det är dags.

Och nog tusan är väl inte det så konstigt när folk står utanför förskolan på barnets 1-års dag och trampar stint efter att bli av med det! Inlämning för förvaring så snabbt som det bara går, det är det som gäller! Och så kommer folk och säger att man inte har någon förståelse alls eftersom allas ekonomiska situation ser olika ut och att den sociala stimulansen behövs.

Hade jag velat att mitt barn ska hänga bland ett gäng understimulerade vilda våldsamma barn utan någon som helst vuxentillsyn hade jag bara behövt ställa oss utanför en av Malmös ”bästa” skolor och lyssnat på världskriget därinne på skolgården så hade vi fått vår beskärda dos av den varan!

Och sedan denna himla fula lögn de drar, ekonomiska situationen, pyttsan! Till att börja med kan man ju börja dra ner på sin konsumtion så kanske allt i tillvaron blir aningen enklare. Och som att ett barn skulle kräva ett hus, trädgård, ny bil på avbetalning, och andra elektroniska prylar när den kommer ut som nyfött spädbarn.

Det som retar mig mest är att folk kommer med undanflykter. Undanflykter, undanflykter, undanflykter. Om man nu skaffar barn för man vill ha barn men inte prioritera det som nummer ett före allt annat, varför medger man inte bara enkelt att man är den egoist man är? Man vill ha hela ”Svensson”-paketet till bekostnad av andra, t om sina barn. Man kan tycka vad man vill om det men jag har noll förståelse för folk som vill försköna något som inte är speciellt vackert alls.

Och nej, man behöver inte ha några speciella åsikter om egoisten bara för att den står upp för valet av livsstil. Det är mänskligt att vilja ha prylar, att ständigt sukta efter mer. Men att påstå att förskolan och skolan passar alla barn, det är skitsnack!

20140604-154807.jpg
Måla, pyssla, promenader. Leka med andra barn kan man t om göra även när man har barnet hemma. Allt går bara man vill. Bara man vill.

Abstinens

20140604-103534.jpg

God förmiddag på er!

Jag har reflekterat lite grann över senaste dagarnas tillstånd och nog insett att det varit en effekt av det dagliga godisintagandet i förra veckan. Jag gjorde mig själv en kladdkaka igår och det kändes som om den behövdes för avvänjningen.

Inte för att jag inte kan avstå från sockret utan för att kroppen på nåt sätt måste varit i en sådan kemisk obalans att det gick ut helt över mitt psyke. Jag har aldrig varit med om något så påtagligt efter att ha ätit lösgodis men det säger nog en hel del om vad för typ av kemikalier det finns däri! Äta det dagligen i nästan en vecka är iaf något jag lärt mig undvika av det här, att vara deppig och arg som bieffekt av detta helt utan anledning är himla onödigt so no more! Nu mår jag desto bättre dock, himla tur!

Att vara förälder..

Är nog en av de mest utmanande rollerna i livet. Man ska vara en förebild, rättvis, ge kärlek, trösta och vägleda när valen tornar upp sig inför en och beslutsångesten kommer krypandes. Man är tänkt vara den personen som alltid kommer med kloka, tänkvärda och kärleksfulla råd. Vara den som villkorslöst alltid öppnar en varm famn när allting annat känns kallt, hårt och jobbigt.

Ibland är det bra mäktigt vad som kommer till denna roll. Och vilket privilegium att man får vara med och ta del av barnets resa! Jag gör inte bara mitt eget livs resa utan jag kommer troligtvis få följa flera andra tätt inpå, mer kan man inte begära av livet tycker jag!

20140603-232539.jpg
Inspirerande läsning som ger nya perspektiv på hur man kan vara som förälder

Doh!

Idag är en sån där dag. Jag har nu gjort två ansatser till att skriva ett inlägg men de blir något negativa så nu bestämmer vi att idag kommer bli en bra dag och klistrar på ett stooort leende!

20140603-133942.jpg